Vem är jag?
– Jag undrar vad du använder för bredbandsuppkoppling i ditt företag?
Jag var mitt uppe i något helt annat och hade ingen lust alls att diskutera teleteknik och -bolag just då. Jag vill absolut bestämma själv när jag ska ta itu med sådant. Men rösten från Comhem lät lite för sympatisk för att jag skulle vilja snäsa.
Så jag bedyrade att jag var nöjd med Telia och han pressade inte upp mig mot väggen och frågade varför. Istället sa han:
– Är det du som är författaren Ann Beskow?
Nu visste jag verkligen inte vad jag skulle svara. Författaren? Jag? men svarade ändå:
– Ja, det är jag – men om du blandar ihop mig med Elsa Beskow så är det inte jag.
– Nej, nej jag tänker inte på Elsa. Jag tänker på Ann Beskow, jag tänker på Havet räcker inte …
Glädje forsade genom mig. Jag som fortfarande har en tröskel att kliva över innan jag med säkerhet vågar säga att jag är författare. Men jag är ju det, nu. Jag har givit ut två böcker, jag är ute och pratar om dem, jag håller föredrag och leder cirklar och jag är med i Författarcentrum Väst och var skulle gränsen gå om jag inte redan passerat den?
Så gjorde jag ett tankehopp. Hamnade i dagens arbetsliv, hamnade bland unga människor. ett arbetsliv där det går ut på att stå upp för sig själv, visa att jag är bäst, visa att jag är kompetent, att jag är charmig, vinnande och vältränad och lever min dröm och är duktig. Annars blir det kanske inget jobb alls …
Kanske är man blyg, introvert men otroligt kompetent och vansinnigt snygg egentligen, bara man får finnas på en plats där man ingår i ett sammanhang och kan få tjäna sina egna pengar? Då är det inte så lätt att veta vem man är.
Dagens arbetsliv skulle ha varit svårt för mig när jag var ung. Men nu när jag har fått vara med ett tag vet jag nästan vem jag är. Jag vet till exempel att jag är författare.
Förresten kanske jag borde byta till Comhem?
Lämna ett svar