Vacker, vemod, skratt

Fyller mig med vemod. Är så vacker. Gör mig lugn. Inte lika rädd, efteråt. Ger mig många skratt. Så mänsklig. Så sympatisk. Vemod. Vacker.

Det går några år, sedan läser jag den igen. Och igen. Just nu har jag gjort det, igen.
Anders Paulruds sista bok – Fjärilen i min hjärna.

Här kommer ett citat:
”Och nu vänder jag mig nedåt, till fåglarna i underjorden –
De cirklar omkring, ett fåtal av de snälla vita fåglarna. Inga läten, men ögon. Stanna här, var inte rädd – ”