Min bild av boken Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell (ovan) är lite sliten. Det beror på att det är en väl använd bok. Så här börjar boken, citat:
”Ingen annan årstid är tiden så närvarande som nu, om sommaren.
Sommaren tickar sig fram, fullkomligt hörbart: ett blomsterur, ett fågelur, ett solur. Ja, ett dödsur. Den mäter upp tiden och delar in den.
Man går omkring och märker och noterar och sörjer. Att nu har syrenerna blommat ut, nu har pionerna blommat ut, nu har brandliljorna och krolliljorna -.
Man går runt och ser hur allt följer sin upptrampade stig in mot hösten. Blåbären, rallarrosorna, ljungen, lingonen, svamparna. Och så en dag flyttar tranorna.
En sorts fasthållandes girighet griper en. Den stora festen förvandlad till en lång serie av farväl. Det är så idiotiskt lätt att tänka på livets och alla somrars ändlighet redan långt innan fågelsången tystnat och tornsvalorna gett sig av.”
Skrivandets sinne är en fin bok i litet format, vackert utformad. Man kan läsa i den lite här och där och man kan gå tillbaka till det man tyckte gav mest tankar och känslor att gå vidare med i livet.
Lämna ett svar