Himlens spegel
Ja, så kan det vara. Fotot ovan är beviset. Kanske är det just därför vi gärna lever med våra tankar i det som är historia. I det som redan hänt och i det som ska hända, ska bli historia. Kanske är himlen en aning blåare där och gräset en aning grönare?
Och om det är så, är det i så fall bra eller dåligt? Förmodligen är det svaret inte svart eller vitt. För visst är det väl bra att vi minns de goda minnena starkare och att vi har sköna drömmar om framtiden. Men kanske är det inte så bra om vi alltid tror att livet var och blir så mycket underbarare än livet självt?
Nu blir det en veckas paus i bloggandet. Minst. För nu är det annat som ska få uppta hela mig. Nu blir det Bokmässa och Japanbesök.
Lämna ett svar