Det är just när det snurrar som mest , som det gäller att komma ihåg det. Komma ihåg att hejda mig. Hejda mig när kreativiteten håller på att döda mig. När fantasin, idéerna och lusten gör mig så trött och yr. Det är då det börjar bli farligt, trots att allt är så roligt. Det är ett bedägligt tillstånd. Ibland har jag känt mig som en hårddisk på en dator. En gammal dator med begränsad kapacitet. Det har helt enkelt känts som att det inte finns plats. Proppfullt.
På senare år har jag lärt mig att känna igen tecknen. Tecknen på att nu är det för mycket. Nu måste jag stilla mig, annars går det illa. Annars går jag i väggen, heter det visst. Ett tecken är att kroppen inte hinner med. Den gör ont. Ett annat är när jag hör min mun säga: Det ska jag göra samtidigt som en tanke finns i bakhuvudet: Undrar om jag kommer att komma ihåg det? Ett tredje är när min goda sömn plötsligt inte är god längre. Ett fjärde är yrseln.
Så finnas det ett helt annat tillstånd. När jag är där, blir jag rädd. Det är när jag inte längre kan höra fåglarna sjunga . Fast det är vår.
Detta är ett utdrag ur min första bok Vad jag sett och med mitt röda hjärta känt. Den kom ut 2009. Vill du veta mer om den, läs här.
Lämna ett svar