HAVET RÄCKER INTE åker tåg. Björkarna står i parad utanför fönstret. Berättelsen handlar om Lone och hon åker också tåg. I slutet av boken har hon varit på besök i Dalarna och är på väg till Göteborg som blivit hennes nya hem.
”Lone är i sin liggvagnskupé. Än så länge är hon ensam. Hon drar ner fönstret och sticker ut huvudet i den sena kvällen. Tågets dunkande slår mot rälsen, farten ökar och skogens stammar tätnar. Mamma du finns inte mer, men din syster finns, tänker hon och blir blandat varm och glad.
Hon står länge i fönstret och låter den kyliga luften fylla lungorna. Hon känner att vinden vill väl. Så kryper hon ner under filten med kupéfönstret fortfarande neddraget mot världen utanför. Av det dunkande ljudet och de friska fläktarna låter hon sig sugas bort från sina innersta ensliga tankar. Hon tänker på den syrefyllda luften som fyller kupén. Den luften är så frisk som bara vårens vindar kan vara.”
Lämna ett svar