Undrar hur många timmar sammanlagt jag suttit i mitt liv och tillsammans med andra formulerat mål, visioner, delmål, strategier och viljeyttringar. Alltid upplever jag då någon slags brist på struktur i min hjärna. Jag fattar aldrig riktigt vad som är vad – hur det ska utryckas för att alla ska tycka att det blir rätt – och så att verkligheten också blir det som vi menade. Ibland formulerar vi texter för textens egen skull och för att det ska gå att utvärdera. För det har vi politiker fått lära oss: skriv ingenting som inte går att utvärdera! Så ibland skriver vi något som går att utvärdera istället för att formulera det vi innerst inne ville med vår politik!
Dokumenten är viktiga. Men allra viktigast är vad vi människor gör med dem. En strategi må vara hur vacker som helst, men det är vi själva som fyller den med innehåll. Med en strategi i handen får jag aldrig någonsin glömma att berätta hur jag menar, vad jag vill uppnå och vad jag drömmer om. Det är de sanna berättelserna som griper tag i människor.
Sen gäller det att koppla alla de vackra orden till själva livet. Jag måste inte leva 100% rätt och klanderfritt dygnets 24 timmar. Men om mina prioriteringar i livet går i någorlunda takt med det jag säger att jag vill eller åtminstonne i samma riktning, då kan jag tro på mina egna strategier och människorna börjar tro på mig.
Lämna ett svar