”Alltför sällan reser politikerna humanistiska och existentiella frågor. Alltför sällan visas insikten att vad folk frågar sig i sina djupaste tankar och känslor är inte vad de lever av utan vad de lever för.”
Detta är ett citat ur ”90-talsprogrammet – en debattbok om arbetarrörelsens viktigaste frågor under 90-talet”. Nu har det gått tjugo år och jag tycker att detta inte blivit bättre, snarare tvärtom. Jag vänder mig till mitt eget parti, socialdemokraterna och jag tycker att vi talar alltför sällan om existentiella frågor och kulturens stora betydelse.
Därför skrev jag för ungefär ett år sedan en motion avsedd för socialdemokraternas partikongress i Göteborg nu i april. Utdrag ur motionen:
”Människan söker sig i alla tider till humanistiska och existentiella frågor. I vårt snabbt föränderliga samhälle är livsfrågorna ständigt närvarande. De finns både hos dem som lever mitt uppe i rik materiell välfärd och hos dem som tvingats se välfärdskontraktet luckras upp och pressats in i ett liv där arbetslöshet och sjukdom blivit detsamma som fattigdom. Kulturen behövs för att vi ska kunna stärka den sociala sammanhållningen i vårt land.
Både kultur och politik tar en stor plats i många ungdomars liv. Men ledande socialdemokrater talar inte så ofta om kulturens betydelse. Om vi inte pratar om det som uppfyller unga människor, slutar de att lyssna på oss och att dela sina tankar med oss. Vi har en god infrastruktur för kultur i vårt land. Kommunala musikskolorna/kulturskolorna är ett strålande exempel på det. Vi måste ständigt bygga vidare för om vi tystnar om allt som har med kulturpolitik att göra, kommer kulturen inte längre ha den självklara del i samhällsbygget som den ska ha. Det vi inte talar om, finns inte. I valrörelsen inför valet 2014 är det dags att tydligt formulera och berätta om vad vi socialdemokrater vill med kulturen.”
Det kom in massor av med motioner till kongressen och kulturpolitiken behandlas omkring klockan tolv på natten. Därför var jag inte där. Men jag har hört att min motion gjorde avtryck. Det citerades ur den och det var många som tycker som jag, nämligen att vi politiker inte får glömma bort att prata om att kulturen är en del av välfärden och att vi ska satsa på offentlig kultur, inte dra ner på den. Så nu är det bara att kavla upp ärmarna och ständigt påvisa kulturens oändligt viktiga roll i välfärdssamhället.
Lämna ett svar