När jag sitter här och rensar bland alla mina små papper och alla mina spretiga tankar, tänker jag att detta är ett beteende jag vill ändra på. För det känns kaotiskt att alltid låta mig bli påverkad av allt jag hör och ser omkring mig. Jag ser det som min uppgift i livet att försöka förmedla både klokskap och galenskap till andra. Alltid bottnar det i en het längtan efter att världen ska bli godare och orättvisorna mindre.
Så hittar jag plötligt en dagboksanteckning som är tjugo år gammal. Plötsligt inser jag att jag är inte inne i någon speciell fas just nu. Istället är det liv jag lever just nu mitt sätt att leva livet.
Den 23 augusti 1993:
”Inte skriva.
Inte tänka.
Inte analysera.
Inte teoritisera eller katalogisera hela livet.
Helst inte tänka att jag tänker.
Mina tankar, mina tankar ger ett kaos – rycker och sliter i mig och styr och ställer med mig.
Inte tänka.”
Det är helt enkelt så här jag är och nu gäller det att göra något bra av det!
Lämna ett svar