Jag samlar på små lappar. När jag kommer att tänka på något, när jag ser något som väcker mina tankar, när jag tänker att detta vill jag aldrig glömma, ja, då skriver jag en liten lapp. Jag tänker att det alltid kan vara bra att ha. Förr tänkte jag ungefär så här:
Nu när jag jobbar så mycket, hinner jag inte skriva. Men det är nu jag upplever sådant jag kan skriva om – sen. För sen, när jag har tid att skriva är jag inte ute och upplever så mycket och då får jag ju inget att skriva om. Därför skrev jag lappar; då som nu.
Ibland läser jag mina gamla lappar. Någon slags kontorsmänniska är jag kanske för hela mitt lapp-liv finns samlat i pärmar. Läsa vad jag tänkte förr ger både tröst och misströst. Den senare består i att det kan kännas missmodigt att upptäcka att det jag idag tror är en alldeles ny just-påkommen-tanke, fanns i mitt huvud för trettio år sedan också! Men lika förtröstansfullt är det att hålla i den röda tråd jag hela tiden ser. Hela mitt liv ringlar sig kring en tråd jag själv skapar och vissa värden och drömmar går aldrig ur.
För många år sedan, när jag var kommunstyrelseordförande i Orsa skrev jag:
MINA LEDSTJÄRNOR I LIVET
Solidaritet mellan människor
Stå upp för barnen!
Ta eget ansvar
Se möjligheter
Kultur är livsviktigt – ett samhälle utan kultur är fattigt!
Lämna ett svar