Den första veckan i mars åkte jag runt till olika orter i Dalarna. Jag gjorde det i min författarroll och jag tyckte mycket om det. Jag njöt av det vackra landskapet och den hoppingivande solen och av alla givande möten och samtal om läsande och skrivande. Särskilt roligt var det att berätta om huvudpersonen Lone i Havet räcker inte.
Nu är det den tredje veckan i mars och nu tar rollen som politiker över. I Strasbourg träffas delegater från Europarådets 47 länder och vi utbyter tankar och för dialoger kring den demokratiska utvecklingen i våra olika länder.
Jag behöver mina två världar, både politikens och den skönlitterära. När jag står mitt uppe i politiken längtar jag efter att läsa och skriva berörande texter långt bort från politikens salar fyllda av paragrafer, ekonomi och kontoansvar. Men när jag ger mig tid att skriva brinner det ofta en annan eld i mig. Då vill jag använda ordens kraft att måla bilder av vad politiken gör och skulle kunna göra med oss människor.
Jag drömmer om att hitta en balans mellan mina världar. Jag vill ju så gärna fläta ihop alla mina visoner, besvikelser, politiska sorger och nya förhoppningar till en väv av ord som väcker kloka tankar, vrede och goda känslor, känslor som förmår föra människorna mer nära varandra, inte längre bort. Jag måste ha balans och kraft för att kunna göra det – men det är svårt att hitta.
Så vackert och klokt du skriver..