Tillfälliga jobb innebär osäkerhet. Man kan lätt bli uppsagd, man kan inte planera sin vardag eftersom man ofta måste vara beredd att rycka in när jobbet behöver en och man tycker inte att man ska vara med i facket eftersom ”det ändå inte handlar om mig”. På nyheterna sa de att när det gäller tillfälliga jobb för ungdomar ligger Sverige i topp. Man skulle alltså kunna säga att Sverige ”är bäst” på att skapa otrygghet i arbetsliv och vuxenliv hos unga människor. Men vad är det som har hänt? Så var det ju inte förr. Ordning och reda på arbetplatsen var det ju som gällde för några år sedan. Ofta började det med ett vikariat, om man skötte sig fick man fast jobb och det var ett juste samspel mellan arbetsgivare och arbetstagare som bidrog till att man kunde känna sig trygg i sin egen förmåga att försörja sig.
När jag tänker på detta kastas jag tillbaka i minnet till en höstdag 2006 när de borgerliga partierna nyss vunnit regeringsmakten. Genast gjorde de slag i saken att rumstera om i fackföreningsavgifterna. Plötsligt blev det jättedyrt att vara med i facket, särskilt om man tillhörde en grupp där arbetslösheten var hög. Jag tänkte då att detta är början till att rasera tryggheten på arbetsmarknaden.
Mycket har hänt sedan dess men frågan kvarstår: var det bättre förr?
Lämna ett svar