Bark
Vi hamnade plötsligt i ett rum vi aldrig varit i förrut. Ett rum där allt såg annorlunda ut, men ändå likt det jag var van vid. Ett naturrum där träden, om jag tittade noga såg exotiska ut.
Lärkträdsdunge
Det var i Änggårdens naturreservat och det var 1953 man beslutade sig för att börja plantera för vår natur främmande träd. Man ville bygga en plats som ger näring åt nya kunskaper. Jag sände en tacksamhetens tanke till dem som en gång bestämde sig för att satsa på arboretet som ligger i nära anslutning till Botaniska trädgården i Göteborg.
En stam som jag stannade extra länge vid och klappade lite på, var ett mäktigt träd vid namn Cryptomeria japonica. Jag är ingen botanist, men jag förstod att det kom från Japan. Därför väcker det särkilda känslor hos mig. I Japan bor vår son sedan åratal tillbaka. Han åkte som tonåring och nu är han vuxen. Han bor där än. Trädet jag klappade planterades 1955 och det står här fortfarande och barken är så vacker. När jag googlade på Cryptomeria Japonica började misstänka att det vimlar av varianter i våra trädgårdar.
För mig blev det ett rum för kunskap och ny upplevelse, men också en plats för näst intill anddäktig stillhet och eftertanke. Ja sa till mig själv att hit borde jag gå minst en gång i månaden. Så nu är det dags igen, det var början av mars förra gången.
Lämna ett svar