En mycket lycklig tid

Vårljus i Slottskogen

Slottskogens vårljus förför mig i tidig morgon. Himlens ljus letar sig fram mellan stammarna.

Vårväg

Vårvägen leder mig mot nya mål. Vilka vet jag ju aldrig riktigt säkert, men alltid något nytt och något spännande. Plötsligt stod det en mycket gammal dam vid sidan av vägen. Hon hade uråldriga skidstavar i ena handen och ett nyfångat vårris i den andra handen, alltmedan hon gjorde djupa knäböjningar i morgonsolen.

Tomma träd

När jag ser tomma träd, tänker jag på att bli gammal. Är det så det känns att bli mycket, mycket gammal. Den friska kronan är borta och skalet är skört. I den tid jag lever just nu, vill jag fylla på med intryck och kommande minnen,  så att jag har mycket att ösa ur, den dag jag kanske inte längre kan dra ut i Slottskogens vårljus tidigt på morgonen. Jag vill fylla mitt skal med ämnen som göder min lust, min nyfikenhet och mitt hopp.

Det kommer en tid, när jag kommer att tänka på den tid jag just nu lever i, som en mycket lycklig tid.