En älskad bild från en älskad tid som gått. Det var på den tiden då allt var helt underbart och ganska hemskt hela tiden. Jag stod på någon slags topp av mina samhällsinsatser, inte minst i tidsomfång räknat. Barnen var utflyttade, jag hade mycket egen tid och ändå mera arbetstid. Jag blev stimulerad och lärde mig nytt varenda dag, jag visste att det snart skulle ta slut och därför tog jag vara på varje stund. Jag minns att jag lovade mig själv, att varenda dag göra något som jag tyckte om att göra och verkligen ville göra. Jag lät alltså inte alla andra styra min tid, utan hade också ett eget kommando.
På den tiden åt jag lingon till frukost varje morgon. Jag fick dem alltid av goda vänner. Och på sommaren åt jag persilja varje middag, först från trädgården och sedan från balkongen.
På bilden står en nyss av lingon uräten, tom glassburk tillsammans med ett knippe färsk persilja på perstorpsfönsterbrädan i mitt sista hem i Orsa, innan jag flyttade till stan. Det är en bild från en mycket lycklig tid!
Lämna ett svar