Rufsi, Tufsi och Tott

Rufsi, Tufsi och Tott

Aldrig någonsin kan jag slänga dem. Just nu ligger de i en låda under min säng och jag har tummat på dem sedan jag var barn. De kommer finnas i min ägo tills jag dör, sedan hoppas jag någon  tar hand om dem som förstår deras värde. De jag pratar om är Maj Lindmans böcker om Rufsi, Tufsi och Tott.

Att jag älskade dem som barn är inte så svårt att förstå, tycker jag. Men att jag fick mina egna barn på -70 och -80-talet att flockas i soffan när vi skulle läsa Rufsi, Tufsi och Tott är svårare att förstå. Jag tror att jag någonstans lyckades fånga deras förtjusning i att allt var så gammaldags, förutsägbart, ospännande men samtidigt så gulligt och vardagsroligt.

Bilderna var egentligen dåliga – men så himla fina, och texten slog ett eko från förr. Hör här:

… barnen blev bjudna på ett härligt kalas av Ann-Maris mamma, med både hallonsaft och en härlig gräddtårta. Rufsi och Tufsi och Tott åt av hjärtans lust …

Spilld saft

Så var det den lilla hunden med det gula örat som sprang bort. Han var så smutsig när han kom så att de måste bada honom. ”Tills sist klev Tott upp på en stol och duschade honom med mammas vattenkanna. Hon tyckte själv att det var en väldigt fin idé, men det tyckte inte mamma, så Tott fick allt lägga sig ner och torka korkmattan efteråt.”

Nu ska den lilla hunden bli ren

Den här meningen älskade jag mest av alla: ”Men han måste ju ha något att äta också, så Tott gick ut i köket och värmde mjölk. Under det att mjölken stod på spisen bröt hon sönder några skorpor i en bunke, och så slog hon den varma mjölken över dem.”

De bäddade ner honom i lådan med den ljusblå filten

Tack Maj Lindman, Rufsi, Tufsi och Tott glömmer jag aldrig.

2 svar till “Rufsi, Tufsi och Tott”

  1. Christina Lindskoug skriver:

    Hej, Hur många gånger har inte min mamma läst om Rufsi,Tufsi,Tott för mig.
    Många år har gått och ibland har jag undrar över böckerna som tyvärr inte blev
    sparade. Så satt jag och läste Kristina Sandbergs böcker om Maj och hennes familj och hur samhället såg ut under 1940 och 1950-tal. I boken Sörja för de sina läser Maj ur boken för barnen. Vilket fick mig att googla och hamnar då här hos en som också är uppvuxen med dylika böcker. Jag visste inte namnet på författaren, så tack för att jag fick veta detta o lite till. Jag kommer heller aldrig glömma böckerna om Rufsi, Tufsi, Tott! Ska söka på olika antikvariat. Med vänliga hälsningar Christina Lindskoug.

  2. Ann Beskow skriver:

    Hej Christina och tack för din kommentar. Så roligt att du kom ett steg längre i din Rufsi-Tufsi-Tott-nostalgi! Spännande med ditt inlägg, för jag läser just nu också boken om Maj (fortfarande den första) och tycker det redan finns så mycket igenkänning från barndomen i den. Tänk att Maj läser Rufsi, Rufsi, Tott – så häftigt.
    varma hälsningar Ann

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *