Vårkänning
För några veckor sedan sa jag att jag hellre går runt i snömodden och funderar än delar med mig av mina tankar. Men nu känner jag på mig att våren håller på att krypa fram och då börjar orden kryllra runt i mitt huvud, lusten spirar och bloggen vaknar.
Varför är samspelet mellan naturens skiftningar så nära förbundet hos många av oss med känslor som lust, glädje, uppgivenhet, tristess? Den frågan kan jag skjuta undan och lägga i facket med stora existentiella frågor eller också se det på ett enkelt sätt; vi är en del av helheten omkring oss och på något sätt hör vi ihop. Jag lever i alla fall i ett ständigt samspel med luften, nederbörden, blåsten, växtligheten, värmen och kylan. Och just nu lyfter sig himlens tak, fåglarna ligger i startgroparna för att toksjunga och snart krälar det och småknakar i marken. Det lockar min livslust och jag vill dela med mig.
Våren kryper fram
Härligt!
du skriver så fint om livet.