Nu vill jag bjuda på ännu ett litet smakprov ur min berättelse om Lone. Hon är en ung, tillakadragen kvinna som just kommit hem från en semesterresa. Där träffade hon Hannes och nu ska de träffas igen.
De kommer till en dunge med ungbjörkar. Det är sensommar med djupgröna och ett och annat gulnat blad. Lone står stilla och räknar björkarna tyst för sig själv. ”Fjorton stycken, ” tänker hon. Hannes dukar på grönrutig duk, korven är lokalproducerad och chokladen är ljummen. Vinden spelar lätt i bladen. Här vid vattnet står ingenting riktigt stilla. Ett vindkast drar lätt i Lones tröja, ett annat stökar i Hannes lugg. Men framförallt dansar den svaga brisen runt med deras tankar. I en lust att berätta och lära känna, rinner det minnen genom deras hjärnor som formas till ord som de kastar mellan sig. Först trevande och fåordigt, sedan går det lättare. Tiden står stilla och flyter fort precis samtidigt och viljan att bjuda och låta sig bjudas in, blir bara starkare.
Senaste kommentarer