Balkontulpanhav och dalakonst

Balkongtulpanhav

Det börjar bli längesedan som vi lämnade vår fina trädgård där jag hade planterat tulpaner och påskliljor fritt i gräsmattan och dessutom fyllt den urtjänta sandlådan med blommor som skiftade i takt med säsongerna.  Det börjar också bli längesedan jag lämnade stor lägenhet med två balkonger i olika väderstreck i tysthetens land mot en kompakt trea med balkong mot gatan, där 60-bussen drar förbi var tionde minut och lämnar ett litet smutsigt partikellager efter sig varje gång. Numera ställer vi vårens tulpaner just på balkongen. Där håller de sig vecka efter vecka istället för att vissna inne efter fem dagar. Och vi har ett balkongtulpanhav hela mars och april …

Det var alltså tre år sedan vi lämnade Dalarna för Göteborg. På så sätt fick vi två vitt skilda perspektiv i vårt liv. Stad och land. Storstadspolitik och glesbygdsdito. Storstadens kultur och dalakulturen. Havet och Orsasjön. Hetsoro och dämpad oro. Bostads-  och intergationsproblematik som inte kan jämföras på samma dag. Här i Göteborg finns mycket att tänka på och massor att göra för en nyfiken människa som jag. Samtidigt har jag Dalarna och Orsa i mitt hjärta hela tiden och lyssnar en snutt på dalaradion för det mesta.

På min balkong finns också konst.

Dalakonst

Till min 60-årsdag önskade jag mig dalakonst. Mina vänner skramlade och på vår balkongvägg hänger nu Ynge Svedlunds fina emaljtavla.

Yngve Svedlund