Vinter i Göteborg, har ingenting med texten att göra.
Jag vet inte om det är hennes spjutspetsfina känsla för stämning och spänning mellan människor eller om det är hennes spännande beskrivning av sig själv eller om det beror på att hon är en människa som tror att om man bara vill och om det finns kärlek och värme, ja, då är ingenting, INGENTING omöjligt.
Hon är huvudpersonen i no och jag av Delphine de Vigan. Det är en författare som slagit igenom stort i Frankrike och som har flera böcker översatta till svenska. En annan är Underjordiska timmar. Det var också en bok som jag slukade snabbt. Det är ett gott betyg, eftersom jag egentligen inte är någon snabbläsare.
Här kommer ett citat ur no och jag:
”Häromdagen när monsieur Marin delade ut skrivningarna förklarade han inför hela klassen att jag är en utopist. Jag låtsades ta det som en komplimang. När jag hade kollat i ordboken var jag inte lika säker. När monsieur Marin går fram och tillbaka i klassrummet med händerna på ryggen och rynkad panna syns det tydligt att han sitter inne med sanningen om livet i koncentrerad form. Sanningen om ekonomin, finansmarknader, de sociala problemen, de utslagnas liv och så. Det är därför han är lite böjd.
Jag är kanske utopist men jag har åtminstone strumpor i samma färg på mig, vilket han inte alltid har. Och om man går omkring med en röd och en grön strumpa inför trettio elever måste man vara lite i det blå, det är jag övertygad om.”
Jag vill säga TACK till sekwa förlag. Jag har länge tyckt att jag begränsar mitt läsande för mycket, eftersom jag nästan alltid föredrar svenska författare. Det här förlaget har lärt mig att hitta fram till fransk litteratur. Deras idé är att ge ut franska böcker på svenska med företräde åt samtida kvinnliga författare. Det var så jag hittade Delphine de Vigan.
Lämna ett svar