En gåtfull vänskap

YOKO OGAWA En gåtfull vänskap

Jag gav min son en bok i julklapp. Valet gjorde jag med stor omsorg, eftersom mitt mål var detsamma som när han en gång var barn, nämligen att han helst skulle läsa den. Då gäller det att välja med omsorg. Jag var stormade glad när jag hittade En gåtfull vänskap, av Yoko Ogawa. Det var så mycket som passade! Så många olika små saker, som gjorde att jag tänkte att den här skulle han säkert gilla. Här är några exempel: stor stil (förmodligen lättläst), japansk författare (han bor i Japan och tycker om det japanska), handlar om djup vänskap, men också om matematik (han gillar matte).

Jag kom att tänka på en gång för länge sedan. Vid skolstarten på hösten, minns inte vilket år det var, skulle ett av våra barn få en lärare som jag tänkte skulle passa så bra. Det var ju en jättebra lärare! Men efter en kort tid visade det sig att barnet och jag inte tyckte likadant. Inte alls – just den läraren var inte särskilt kompatibel med vårt barn. Klassen fick efter ett tag byta lärare (av helt andra skäl) och det kom en ny. Lite av ett ”nerbyte” tyckte jag, men nu plötsligt funkade allt jättebra i skolan! Vad vill jag komma till? Jo, att det är inte alltid så att jag vet bäst, även om jag ibland vill tro det … Det kanske skulle bli så den här julen också, att En gåtfull vänskap, inte skulle bli den lyckoträff jag hoppades på?

Nåväl, vår son skulle ta med boken på resan tillbaka till Tokyo. Han skulle ofrivilligt vänta sex timmar i Kina och då skulle han läsa. Så jag började också läsa den – sedan skulle vi kunna utbyta tankar om den via Skype.

Det är en spännande bok, en originell bok. Den handlar om den gamle ”doktorn” vars minne stannade en gång för länge sedan, när han råkade ut för en skada mot huvudet och hans hushållerska och hennes nioårige son. Efter det började han bygga upp sina relationer kring siffror och matematiskt minne. Här kommer ett citat:
Jag kommer mycket väl ihåg den dag då vi alla tre fick uppleva det magiska som sker när man sätter siffror under rottecknet. Det var en regnig kväll i början av april. Glödlampan var tänd i det mörka arbetsrummet, min sons skolväska låg slängd på mattan, och utanför fönstret såg man de regnvåta aprikosblommorna.

Jag tyckte om den här boken, men vår son glömde den hemma och satt sysslolös i sex timmar på flygplatsen i Kina.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *