Två känslor – om socialpolitik och om Lissabon.

Kakel i Lissabon

Två känslor slåss om utrymme i mig – båda får plats. Upprymdhet efter att ha insupit Lissabonluft i fem dagar och ilska över en rapport om svensk socialpolitik. Jag börjar med rapporten. Den handlar om svensk socialpolitik och är skriven av Stefan Svallfors, professor i sociologi. (Om detta läser jag i dagens GP, Carl Erland Anderssons krönika.) Rapporten berättar att ”människor som tvingas konfronteras med socialförsäkringssystemet har betydligt mindre förtroende för detsamma än de som sluppit. Ju bättre privatekonomi desto starkare tro på skyddsnätet, att det solidariska samhället fungerar; men de fattiga tror ingenting, de vet motsatsen.”

Det bekräftar det jag redan visste! Om man klarar sig bra själv och kanske inte heller känner någon som som är sjuk, arbetslös eller på annat sätt utsatt, ja, då tror man att samhället fungerar rätt bra – även för den som är fattig. Det är bara den som sitter i skiten som känner förtroendet för samhället svikta. Och har man blivit sviken och känner otryggheten krypa in på bara märgen, ja, då säger man inte så mycket. Men man vet. Det bekräftar den bild av vårt land idag som jag har: Påhejade av moderaternas ständiga budskap ”tjäna pengar och red dig själv” lever många gott och blundar för de andra – de som har det svårt.  De är inte lika många som de som har det bra, men ändå många och de finns!

Tillbaka till Lissabon – det får bli i form av ett par bilder till. Bilder som svarar på frågan, varför älskar jag Lissabon?

Pastejer på Belemfik

Palacio de Quelus

 

 

3 svar till “Två känslor – om socialpolitik och om Lissabon.”

  1. Brita Holvid Fastlund skriver:

    Välkommen åter!
    Du skriver så riktigt och klokt. Tack!

  2. Johanna van B skriver:

    Ååh du skriver så klokt och så sant så det kryper i hela kroppen på mig! På ett frustretat, men bra, sätt. Du ska baskemig lita på den där divergenta känslan och skriva klart boken (har uppdaterat mig lite på vad du skrivit om här på bloggen det senaste) Boken är viktig och boken behövs..! Kram

  3. Ann skriver:

    Tack, den peppen behövs – boken finns i mitt huvud, men det räcker ju inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *