Träd och demokrati

Lövträd i Orsa

Träd är viktiga. Träd hör ihop med syre, med liv. Träd ger mig lugn, hopp, besinning och livslust. Kanske skulle jag kunna säga att jag älskar träd, i alla fall ibland. En gång hade jag ett mäktigt lövverk precis utanför mitt fönster (i Orsa). Det var under de värsta klimakterieåren med många nätter med orolig sömn. De träden betydde så mycket. Att stilla min oro genom att titta på blad efter blad, hur de sakta darrar i den ljusa sommarnatten, är en behaglig sysselsättning när allt annat är obehagling.

Mitt i Stockholm står en jättestor, gammal ek, som ska huggas ner om en stund. Kanske är arbetet redan påbörjat. Runt om trädet och i trädet sitter ledsna och stridslystna människor och vill förhindra det. De lyckades förra gången, men efter ytterliggare en noggrann undersökning säger Stockholms stad att trädet är farligt och måste ner. Det är murket och kan snart falla ner och skada människor.

Aktivisterna tror inte på det. Jag vet inte hur det är, men jag är benägen att tro på Stockholms stad. Bland aktivisterna finns säkert många olika människor – några av dem kanske på goda grunder vet att stan överdriver faran och bara vill ha bort trädet för att det står och skräpar, men många av nej-till-nedsågning lever nog just nu mest på sin stora kärlek till träd. De säger att det är en fråga om demokrati!

Är detta ett övvergrepp mot demokratin som sker. Jag vet inte, för jag kan inte detaljerna. Men ponera att trädet får stå kvar och det drar en storm över Stockholm inatt. Eken blåser ner och skadar svårt åtta människor på väg hem från en födelsedagsfest. Bland dem finns två barn och flera föräldrar. Hur skulle det låta då? Vem skulle skrika ut att Stockholms Stad inte tagit sitt säkerhetsansvar? Jag vet inte.

Däremot vet jag att människors tilltro till samhället sviktar. Eken-företrädarna tror inte på Stockholms stad. Även om jag i det här fallet tror på Stockholms stad (tror jag), så har min tillit till samhället och dess system börjat svikta rejält i flera olika andra sammanhang. Det svider att känna så. När människorna i ett samhälle inte längre tror att de som ska företräda dem i livets olika skeden, använder sitt förtroende, sin kunskap och sin kompetens på ett tryggt sätt, då är det ett verkligt hot mot demokratin. Det vet jag. Det oroar mig mycket. När oron blir för stor, går jag ut en stund bland träden.

2 svar till “Träd och demokrati”

  1. Kerstin Beskow Schölin skriver:

    God morgon!
    Har med stort intresse läst alla nya bloggar. De föder många nya tankar hos mig. Härligt att tänka på. Tack!!!
    Kram

  2. Ann skriver:

    Tack Kerstin!
    Det gör mig glad. Sätta fart på tankar, tycker jag om att göra. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *