Bilden visar eftermiddagsskymning i Skärhamn. Vi var på Akvarallemuséet i söndags. MEXICO -POESI & POLITIK heter utställningen där. Konsten och politiken hänger ihop i Meico. Aktiva konstnärer är en del av samhällsutvecklingen – med sina bilder berättar de om smärtan i tillvaron; våld, fattigdom, demokratibrist, drömmar om ett bättre liv.
Jag önskar mig ofta mera konst i den svenska politiken. Oftast går politiken vilse bland paragrafer, kontoplaner och juridik. Jag saknar känsla och intution. Jag saknar sunt förnuft och medkänsla. Om politiken vågade använda mer av sådant, skulle ett och annat kunna vara enklare, än det är idag. Arbetsnamnet på min nästa bok heter ”Politik och känsla”.
Häromdagen var jag ombud vid förhandling i Förvaltningsrätten. Försökte förklara varför personen jag försökte hjälpa, var felbedömd av Försäkringskassan. Hamnade i absurda samtal och ordklyverier kring något som egentligen var väldigt enkelt. En person som tre läkare ansåg vara för sjuk för att arbeta hade använt ”fel ord” enligt Försäkringskassan. Om det hade funnits lite poesi och lite sunt förnuft i det rummet hade det varit enkelt. Och hade det funnits redan för ett år sedan, när alltihopa hände, ja, då hade vi aldrig behövt besvära Förvaltningsrätten med vårt ärende.
Såna här diskussioner har passerat gränsen för om man ska skratta eller gråta. Det är allt för skrämmande.
Ett bra namn på en bok om nuläget skulle kunna vara ”Om kartan och naturen inte stämmer överens följ kartan”.
Tack för tipset Dan!