Grannen ovanför hade fest i lördags. På mitt tak. Jag tror den grannen aldrig förr festat som då. I alla fall inte just här. Musiken dunkade på timme ut och timme in, hissrädda gäster sprang upp och ner i trappan och sandlådan nedanför våra fönster var full av tomma ölburkar nästa morgon.
Jag gick och lade mig och festen hade liksom flyttat in i min sängkammare. Undrar om jag kan sova, undrade jag och slöt ögonen. Jag lät mig bjudas in till festen. Plötsligt var jag huvudpersonen. I kortare kjol, sexigare topp och högre klackar än jag någonsin tidigare haft, dansade jag hetsigt till Veronica Maggios ”Jag kommer, jag kommer …”
Det var så roligt! Jag dansade så mycket och alla tittade på mig, alla dansade med. ”Jag kommer, jag kommer … i trappan, i hissen, i hallen … jag faller, jag faller …” jag dansade mig in i sömnen. Och när jag vaknade var festen slut. Taket var tyst, trapphuset mörkt och tomt på ekande kissnödigfniss. Det var bara ölburkarna i sandlådan kvar, men de försvann nästa dag.
En helt annan fest
Lämna ett svar