Efter sommar kommer höst
Hörde en tv-notis häromdagen om något som var alldeles särskilt vanligt i USA. Så förmodligen finns det i Sverige också. Det handlar om att man på nätet i detalj kan forma sin drömpartner. Sedan är det bara att trycka på sök-knappen och den perfekte/perfekta partnern står framför dig. Så bra!
Det som var lite komplicerande var dock att man kommit fram till (fortfarande i USA) att det nu finns en uppsjö av äktenskap som inte är tillräckligt dåliga för att skiljas (eftersom de är perfekta), men i verkligheten förutsägbara och ganska tråkiga.
Tro nu inte att jag är emot dejting på nätet och letande efter en partner där. Jag vet att många gör det, och jag tycker det är mycket bra att den kontaktmöjligheten finns. Men vad jag tvekar inför, är jakten på den perfekta lyckan. Kan jag själv snickra ihop en annan människa för att sedan bli evigt lycklig? Nej, jag tror inte det. Man kan aldrig kalkylera bort att efter sommar kommer höst och en partner – hur perfekt hon/han är – kan inte alltid, alltid passa in i datorns programmeringar. För i så fall finns det inte mycket plats kvar för överraskningar och nya stigar att gå på.
Lämna ett svar