I maj såg jag ett TV-program om dans. Det var en presentation av boken MATS EK, som just skulle komma ut. ”Ett andlöst vackert verk” har den kallats i recensioner. I mina anteckningar hittar jag nu löst nedskrivna rader från det programmet, rader som slog an på mig.
Dans är att tänka med kroppen …
Som publik måste du vara öppen, annars fungerar det inte …
Att själv få dansa inför publik går inte att beskriva …
Jag tycker inte om den klassiska balettens ideal. Allt ska inte bara vara vackert … det klumpiga hör också till …
Jag ser döden som en medskapare, en nödvändig referenspunkt …
I det ögonblicket tänkte jag: O, om jag ändå kunde dansa! Det verkar så underbart att kunna dansa …
Lämna ett svar