"Vår" skola, Digerbergets skola i Orsa
Kallmora, min sommarby
Åh, alla dessa himlar … så ofta förlorar jag mig i dem. Himlen får mig att längta både bakåt och framåt, på himlen tornar hoten upp sig, himlen gör mig glad och full av lust och himlen ger mig ett obeskrivbart lugn. Himlen finns alltid. Himlen tar aldrig slut. Himlen är evigheten.
Oväder närmar sig över Vättern
Hur ska det bli? Åska eller sol över Nordostpassagen?
Svalt havsbad på Eknö
Härifrån till evigheten
Jag är lika fascinerad av himlar som du. Vilka spännande bilder!
Jättefina bilder!
I den svarta, kalla rymden omkring vår jord är himlen enbart en såpbubblas tunna blåskimrande hinna – nästan ingenting, men ändock allt för vår existens.
Hej Sture!
Så fint du skriver om himlar. Sådana meningar får mig att sitta ner och bara tänka en stund.
Roligtatt du hittar in på min blogg, ibland till äldre inlägg. Om himlarna hade jag nästan glömt att jag skrivit!
Har du också en blogg?
Vänliga hälsningar från Ann
Ann!
Dina betraktelser berör – och de visar vägen mot ett öppenhetens perspektiv.
Hälsningar!
Sture.