Sånt man bara säger

Senast lästa bok, just nu.

Berättelsens ”jag” är lite över femtio år och har lämnat sitt arbete och sambo med barn. Hon har flyttat ut i ett hus på landet och bestämt sig för att vara alldeles ensam ett tag; att njuta av våren när den kommer steg för steg. Leva nära naturen.

Plötsligt dyker Jonas upp oombedd. Han är fjorton år och hennes systerson. Systern lämpar helt enkelt av honom ett tag, medan hon själv ska reda ut lite trassel i sitt liv. Så nu sitter de där, ”jag” och Jonas fast ingen av dem vill det. Ett citat ur boken:

Jag vill ju inte bry mig. Jonas sitter där inne i ett mausoleum med tingestar, saker som varma brummar upp  ström och drömmar, som kräver att bli fönyade och bytas ut, som med alla sina ljud och påträngande grälla färger plattar ut allt och gör människan vilse i den verkliga världen.Världen som doftar och behöver tid och sol och regn.

Två saker blev jag påmind om: att jag måste tänka mig för innan jag tror att jag är den som vet hur andra människor borde leva sina liv och att en fjortonåring som böjt sitt huvud och som en mussla dragit sig in i sig själv, kan vara en stor utmaning, t.o.m. påfrestande – men mitt i alltihopa klan man inte låta bli att älska honom!

Jag tyckte om Helena von Zweigberks bok Sånt man bara säger.

Ett svar till “Sånt man bara säger”

  1. Johanna skriver:

    Åh, jag gillar verklige Helena von Sweigbergks böcker! Så den här måste jag nog bara läsa. Tack för tipset!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *