Om kroppen kan balansera, blir det lättare för själen att också göra det

Många av mina inlägg innehåller en bild eller flera. Ofta har bilden med texten att göra, men inte alltid. Ibland har bilden ingenting alls med orden att göra. Men jag vill bjuda på den ändå, för att sätta en stämning, för att dela med mig av något som jag tyckte om/eller inte tyckt om, eller kanske var det bara, bara för att …

En reflekterande, glad, humoristisk, harmonisk, rolig, tänkande, underbar liten person på väg till dagis med sin mamma.

Nu till något annat.
Först ett citat ur Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl.”Då jag fick läsa vad Jung på gamla dagar skrev till en ambitiös och mycket upptagen fotograf kände jag att orden riktades även till mig: Allteftersom man blir äldre måste man försöka att inte arbeta ihjäl sigi onödan. I alla fall är det så med mig … Jag kan nästan inte hålla farten och måste se upp så aatt de kreativa krafterna inte jagar mig runt i universum i galopp. Jag måste … med stor nit och uppmärksamhet lirka lugnande med mig själv för att inte göra för mycket.”

Författaren till Den tredje åldern tycker, att det känns som att Jung talar till henne. Det tycker jag också. Han talar till mig också. Faktiskt tror jag att många känner sig tilltalade. Det hade varit bra, om jag hade känt mig tilltalad av detta råd redan när jag var femtio år, eller kanske till och med fyrtio. Men då hade jag inte tid att tänka på sådant … jag hade ju så mycket annat viktigt att göra.

Vår tid är stresskapande. Ju yngre man är, när man hittar balansen i livet mellan arbete, vila, motion, mat, vara nära dem man tycker om och stimulans för hjärna och hjärta, desto bättre är det.

Dessutom tror jag att det är otroligt bra att hela livet träna sin balans, rent fysiskt. För om kroppen kan balansera, blir det lättare för själen att också göra det.