Så blev det maj månad och när jag tittade ut genom fönstret såg det plötsligt ut så här.
Några dagar senare fastnade mina tankar i ansvar och skräp under morgonens skogspromenad. Varför kommer man ens på tanken att kasta sin tidning rakt i famnen på fjolårslöv och det späda gröna som är på väg upp?
Eller att plocka fram färg- och sprayburkar och visa att ”I was here”?
Kanske tänker man helt enkelt: ”Det kommer väl någon och städar!” Och det gör det ju också! Det är bra att det städas och blir fint. Men jag tänker på vilka gigantiska summor pengar vi skulle få loss till miljön och till människors hälsa, om alla tog sitt ansvar och slutade att skita ner omkring sig och började ta lite mer ansvar för jorden vi lever på och för människorna som finns här.
Undrar hur hon eller han tänkte när ölburken blev kvar bland småbarnens lekplats? Förmodligen ingenting.
”Vad skulle jag göra? Papperkorgen var ju full?”
Ibland känner jag mig som en fullblodsromantiker eller som en moraltant – eller både ock – när jag går runt och drömmer om en bättre tingens ordning.
Lämna ett svar