För många år sedan läste jag en bok, som jag tyckte mycket om. Särskilt inledningen etsade sig fast i mig med sin enkelhet och klokhet. Ett stycke in på första sidan låter det så här:
Citat:
”Jag vet inte, men kanske är det så att vi bär på en massa drömmar från länge, länge sedan och så när vi blir gamla kommer vi på att det är just de drömmarna som vi glömt. Det är då vi får bråttom att minnas de där drömmarna, och för att kunna minnas dem måste vi glömma allt annat. Det är då det verkar som om vi blir tokiga.
Man säger att gamla människor blir som barn. Men så är det inte alls. Gamla människor är som gamla människor. Barn är som barn. Barn drömmer om hur det är att vara vuxen. Gamla människor drömmer om hur det är att vara barn. Men det gör inte gamla till barn och barn till vuxna. Det måste man förstå.”
Boken heter Medan tiden tänker på annat och författaren är Niklas Rådström.
Lämna ett svar