Vissa mängder och mått är för mig ogreppbara. Om de är alltför stora blir det för mig som med rymden. Om jag inte kan se på det, ta på det eller räkna det med mina fingrars hjälp, ja, då blir det mycket svårt. Ta till exempel detta:
Det finns beräkningar som berättar att idag äger två procent av jordens befolkning över hälften av jordens tillgångar. Går det överhuvudtaget att förstå? När samtidigt jordens fattigaste sjunker ner i en avgrund av misär, ja, då blir det ändå svårare att förstå. Stora, globala frågor är svåra att förstå. De är så svåra att det blir lätt att strunta i dem.
Men man kan ju öva sig genom att titta på Sverige. I vårt land blir de som minst pengar har, allt fattigare. Numera är det alltmer vanligt att barnfamiljer står i soppkö för att få mat idag också, att ensamstående mammor går till kyrkan och ber om stövlar till sitt barn och att välgörenhetsorganisationer får brev om bön om glasögon. Att det är så i Sverige beror inte i första hand på de stora globala frågorna. Det beror på vilken politik som drivs i landet. De fattigaste i Sverige kommer inte att ha någon glädje av ett femte eller sjätte eller sjunde jobbskatteavdrag.
Vägen till toan i en skola i Gambia
Lämna ett svar