Jag har en dold talang. Att ljuga – men bara den 1 april. Årets alla andra 364 dagar är det jättesvårt. Knappt en liten nödlögn får jag ur mig, utan att se skuldmedveten ut. Men 1 april, när det är legitimt att hitta på något, händer det att jag med våldsam övertygelse kan få någon att tro på de mest hiskeliga historier.
Jag minns fortfarande med stor belåtenhet, när jag gick runt och väckte våra fem barn och lurade i dem något – allt noga uttänkt efter ålder och mognad – och alla gick på det!
Så var det också förra året. Då påstod jag att ett rådjur sprungit vilse och tagit sig in på lekplatsen nedanför vårt köksfönster. Den stackarn hade nästlat in sig och fastnat i rutschkanan och höll nästan på att ta vägen ner i kanan …!
Den som lyssnade med stora ögon och öron och utbrast: Va, är det sant?! Det var ett av våra vuxna ”barn”. Jag var lycklig för att jag hade gjort det igen. Men frågan är kanske vem som lurade vem?
Snart är det dags, snart är det vår!
Lämna ett svar