De senaste dagarnas händelser fick mig att leta fram en bok ur bokhyllan, som jag mindes att jag en period på 90-talet, närmast betraktade som ”min bibel”. Jag hittade boken och också en lapp som jag själv skrivit om den:
”I våras var det en jobbig period. Det är ju det ibland. Då snubblade jag över en bok. Den handlar om intuition – hur man kan använda sin intuition som en stor tillgång. Hur man kan hushålla med sin energi. Hur man kan vara en beslutsfattande person med bibehållen integritet och självkänsla. Det var som att läsa bibeln. Så här vill jag ha det i politiken – annars vill jag inte vara med.”
Jag läste den när jag var ordförande i Landstingets kulturnämnd i Dalarna. Jag minns det som en fantastiskt rolig och lärorik tid, men också som en tid fylld av intressekonflikter och frustrationer över tidens snabba föränderlighet och de ständigt ändrade förutsättningarna i politiken. Genom den här boken blev jag lugnare och jag fick inspiration. Författaren var Örjan Nilsson och boken heter SE VERKLIGHETEN. Den japanska vägen till harmoni och utveckling. Här följer ett par utdrag ur boken.
”Det japanska folket har genom hela sin historia levt med ständiga förändringar, utsatt för naturens nycker. Jordbävningar, tyfoner och vulkanutbrott har utplånat vad man byggt upp. Av den anledningen, ……. betraktas allt i livet som ett provisorium och utförs därför enkelt och funktionellt. Denna inställning innebär också att en människa ska leva sitt liv allt eftersom och inte som en rad av förberedelse inför något fullkomligt och slutgiltigt.”
———
” Vi är ju vana vid att varje beslut ska vara rationellt och sakligt motiverat och ju fler fakta vi kan bygga under beslutet med desto trovärdigare anses det bli………….. Vi måste dra ner på våra anspråk att förnuftsmässigt begripa skeenden till alla delar och sambanden mellan delarna……… Bara på det sättet skapar vi öppningar för ett mer intuitivt synsätt.”
Det här hjälpte mig i mitt politiska ledarskap. Bland annat lärde jag mig inse, att jag blir aldrig färdig och att det gäller att vara nöjd med det jag åstadkommit, istället för att gräma mig över det jag inte hunnit. Jag lärde mig också att inse att underlag och fakta är viktigt, men att det också är viktigt att lyssna till sin egen intuition.
Det där kom jag att tänka på idag, när jag gick omkring och kände mig extra glad över att ha sett vår son i ”skyperutan” direkt från Tokyo.
Lämna ett svar