Jag håller på att skriva en roman. Skrivande är en sån härlig process, som jag skulle kunna skriva mycket om. Idag tänker jag på ”kill my darlings”. Man samlar på sig ord, uttryck, små berättelser, som man tycker så mycket om själv, så att man inte kan tänka sig att ta bort det ur texten man håller på med. Om jag tycker så mycket om det – ja, då måste väl alla andra också göra det? Eller? Även om det inte passar in i sammanhanget?
I mitt arbetsmaterial till min kommande roman finns det just fem, sex sådana rader. Jag tycker bara så mycket om dem … Men de passar ju inte in … Nu är jag nära att ta mod till mig och ta bort dem. Men innan jag (eventuellt) gör det ska du få ta del av dem här nedan. Finns det något i dessa rader som berör dig? Skriv i så fall gärna en kommentar och tala om hur.
”På garageinfarten kopulerar två katter. Det ångar från asfaltgången. Mycket päls, små tassar och svansar. Hannen grå, med pälsen på ända har sin hona i ett järntassgrepp. Han trycker henne hårt mot den heta sommartjäran. Hon sitter fast och rallarrosorna står i givakt. Luften är stilla. Det ser trångt ut för henne. Han jobbar på hårt. Från ett halvöppet fönster hörs: Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå …”
Om sammanhanget är rätt – spara!
Järntassgrepp! Rallarrosorna i givakt! och ”Så länge…” är små höjdpunkter i ögonblicksbilden, som jag tycker om.
Tack Britta!
det är roligt och nyttigt att få respons – man lär sig mycket av det. Tack än en gång.
Jag har lärt mig allt mer att ”kill my darlings” i rasande takt när vi gör hemsidor på nya stället jag jobbar för. ”Vad händer om jag gör helt tvärtom”, det gäller att inte fastna. Jag tycker jag gör något riktigt snyggt, men det kanske inte passar i det sajten försöker kommunicera.
Sedan har kunder ibland också darlings som de inte vill ge upp, och som inte passar in 😉
Mattias – det är verkligen så sant, så sant. Måste vara svårt ibland att få kunden att förstå – kunden ska ju alltid ha rätt?