Jag har inte 53 år på mig

Den 21 november 1958 skrev jag i min dagbok, i grönt skinn med guldkanter och lås:

”Jag förstår att andra kan finns tjusning i att skriva dagbok var dag. Men inte jag. Jag skriver när jag vill skriva. Jag vill bli författarinna. Jag ville så gärna bli berömd, men det kan jag naturligtvis inte bli. Men jag vill skriva. Skriva något riktigt bra. Jag vill skriva, men jag kommer mig inte för. Jag har inget bra ämne. Skulle jag kanske skriva om mig själv?”

Det är bråda tider nu. Det enda jag vet idag är att jag inte har 53 år till på mig och att jag nu faktiskt har kommit på något bra att skriva om.

För att bli påmind om att vi inte är ensamma i våra skrivdrömmar, köpte min dotter H och jag en vandringstavla. Den vandrar nu mellan våra tangentbord, några månader hos mig och några månader hos dig. Det är Birgitta Stenberg som ropar till oss: Hjälp! Jag vill bara skriva!