När jag började min blogg, var jag på jakt efter min identitet; min identitet just nu, när jag inte är heltidspolitiker och vill vara en skrivande människa. Då var det viktigt för mig att dra en gräns mot politiken och låta mina läsare känna andra sidor av mig. Jag ville berätta om mina tankar om kultur, sprida intresse och lite kittlande kunskaper om konstnärer och författare. Jag ville också dela med mig av mina livserfarenheter och alla viktiga möten människor emellan.
Nu har det varit så ett tag. Nu får det vara nog! Nu vill jag ta nästa steg. Jag kommer fortsätta att berätta om det goda, vackra och det som är ofarligt provocerande i livet. Men jag kommer att varva det med inlägg, där jag hämtar inspiration från min arbetspärm Känsla och politik. Där finns mina tankar sporadiskt hopsamlade, kring alla de politiska processer omkring mig som får mina känslor att forsa, brusa och explodera. Framförallt är det, när jag ser människor i Sverige ha det svårt – som jag tycker alldeles i onödan i vårt rika land. Jag vet att inte alla människor kan vara lyckliga jämt (även om det är en vacker, naiv dröm jag har ibland) – men idag händer det så mycket i Sverige, som gör att människor får det riktigt svårt i livet. Och det beror på den moderata politiken som genomförts och fortsätter att genomföras. Självklart ger den sina effekter. En politik som de andra allianspartierna låtit ske, men som de nu börjar reagera mot på olika sätt, nu när några av småpartierna ligger farligt nära gränsen att försvinna.
Så fortsättningsvis kommer ni finna konstupplevelser, poesi, vackra minnen och reflektioner som kan verka som balsam för själen, blandas upp med försök att beskriva helheter och sammanhang i samhällsutvecklingen och politiken.
Ser jag fram emot!