Innan vi lämnade Keukenhof var vi inne i de olika rummen för design och växter. Ett av dem jag fastnade för var detta.
Sedan bar det iväg mot Schweiz. Ofta, ofta passade jag på att njuta lite extra under våra tågresedagar.
Rigi-Kulm ligger 1752 meter över havet och till toppen tar man tåget – rätt upp i Alperna. Jag är besvärande rädd för allt möjligt i livet; till exempel att åka med det här lilla tåget. Vill ge er ett litet citat ur min personliga dagbok: ”Jag var rätt rädd innan. I stil med Bolidens gruva eller röntgen av sköldkörteln. Men jag lyckades hålla paniken i schack och lyckades också njuta. Det var hänförande!” (Nu vill jag inte på något vis skrämmas varken med Bolidens gruva eller sköldkörtelröntgen, men det är två tillfällen som av olika anledningar en gång försatte mig i panikläge.) Nåväl, Rigi-kulm var en fantastisk upplevelse.
Så var det dags för fika!
Nästa utflykt gick till Mainau. Återigen bjuder jag in er i min privata dagbok. Det var den 31 mars 2008. ”Mainau – milda makter! orden på platserna är omspunna med mystik, spännande och främmande. Något vackert, något roligt, något vuxet. Jag fick inte vara med, bara lyssna ibland. Mainau, Lugano … jag ser hur min mamma snörper på munnen på något särskilt sätt, när hon säger Lugano. Och hon får något milt och hemlighetsfullt i rösten. Luzern, Bodensjön, Florence, Kasino, mamma och mormor – pappa var kanske med någon enstaka gång? Vad gjorde ni där? Var ni där ofta eller bara en eller två gånger då på femtiotalet när jag fick stanna hemma och bli passad av någon annan. Spelade mormor med mycket pengar? Var det för blommornas skull eller var det för att en svensk prins hade byggt parken?
Jag skulle kunna välja en praktbild från parken, men jag fastnar för påskliljetrappan som minde mig om den ljuvliga våren här och så småningom också därhemma.
Lämna ett svar