Det är trixigt att köra spårvagn i Göteborg. Det är en hård puls i trafiken. Fotgängare, bilister, spårvagnar och bussar är ibland på samma ställe – samtidigt. Att sitta bakom spakarna kräver en hel del, tänker jag. Man måste vara lugn, men också alert. Man måste fram, men får inte krocka. Man måste ta sin plats utan att bli rasande, när någon annan smiter före. Och man får inte bli livrädd, när fotgängare med hörlurar i öronen och I-podar i handen springer framför spårvagnsfronten med noll koll, absorberade av musik och sms:ande.
Igår var det en sådan situation mitt i Brunnsparken. ”Vår” vagnsförare, som var en ung tjej med rakt, långt hår och hellugg, fixade allt det där. Passerade en buss med två centimeters marginal och verkade gilla läget. Då kom jag att tänka på en sak. Det skulle vara roligt att veta, om de spårvagns- och bussförare som är unga kvinnor, statistiskt sett har spelat mer tv-spel än andra kvinnor i deras ålder. Jag tror det!
Den blå bussen av Ragnar Sandberg
Ragnar Sandberg levde mellan 1902 och 1972 och var en av Göteborgskoloristerna.
Lämna ett svar