Att vara konstnär är oftast inte lätt, i alla fall inte i början. Att vara konstnär i början av 1900-talet var kanske ännu svårare och att vara kvinna och konstnär, hur var det? Och därtill mamma och ensamförsörjare till en liten dotter? När någon frågar mig om jag har några positiva förebilder, brukar jag tänka på Vera Nilsson. Hon föddes i slutet av 1800-talet. Hon skaffade sig kunskaper och samlade inspiration under många olika resor ute i Europa. Bodde mycket i Paris. Det tog lång tid innan Vera Nilsson vann det erkännande hon har idag. 1922 föddes hennes dotter, som omedelbart fick flytta in med sin mamma i atlején i de gamla kvarteren i Paris. Från den dagen förde hon in något nytt i svensk konst med alla sina förföriska, osentimentala men så starkt berörande bilder av sin lilla dotter.
Detalj ur Första steget 1923
Detalj ur Venus 1925
Lämna ett svar