Träd med många årsringar
Tänk på den avhuggna stammen på ett gammalt träd. Se så många årsringar! En människa som är sextiofem år, har lite kvar av sig själv från alla de genomlevda åren, som årsringarna på trädet. Om jag skiljs från en vän, när jag är tolv och återförenas när jag är sextiofem, så är jag på något vis fortfarande tolv, när vi åter ses. Då gäller det att komma ihåg att jag faktiskt – dessutom – har tillgång till ett helt långt livs erfarenheter samtidigt som jag sitter kvar i tolvåringens nyfikenhet.
Ibland slår jag obehagliga kullerbyttor mellan mina olika liv. Allt jag längtade och saknade, när jag var ung, skulle jag vilja uppleva nu. Nu när jag har erfarenheter och vet att livet fixade sig riktigt bra och när jag har värme och kärlek omkring mig. Jag vill ha ungdomskul nu, när jag är trygg. Men det går ju inte! För jag är den jag är nu, även om jag lite, lite grann också är den jag var … så när ”dom kommer alla känslorna på en och samma gång” ja, då tappar jag balansen ibland.
Nästa gång ska jag berätta om hur det blev i somras.
Lämna ett svar