Ett stort paket, med skirt, blått omslag. Inga traditionella snören. Istället miljoner små metallbeslag. Det är ett modernt paket, noggrant inslaget och vi ska få behålla det länge, länge …
Det är vårt hus, jag talar om. Vi har bott här i snart två år – största delen har det varit en aktiv byggarbetsplats. Först blåstes två gamla lägenheter ut ovanför oss. På den tiden droppade cementklumpar från taket och hela vi skakade och vibrerade. Efter det byggdes det lägenheter på taket. Gissa hur det lät när ett nytt trapphus skulle till? Sedan blev det badrumsrenoveringar uppifrån och ner, ventialtionssanering och nu pågår fasad- och balkongrenovering. Så nu borras det och putsat. Dammet yr, utsikten är skymd och ljudet är stundtals olidligt. Nu är det alldeles kolossalt bra att ha tillgång till sin förmåga att tänka positivt. Det som jag brukar säga är så bra. Fast jag försöker ta det lugnt ibland, eftersom jag vet att en del människor tar det som ett hån. Tänk positivt! Tänk positivt!
Men just nu gör jag det i alla fall: Tänk så fina våra hus blir till våren! Tänk så skönt det är, när arbetsdagen är slut och det är alldeles tyst i huset! Tänk vilka fina balkonger vi får och vilken tur att de tog renoveringen nu och inte i sommar!
En annan som finns till för vår överlevnad, är blomman på vår gård. Den håller ställningarna (ha-ha) – struntar i alla rör och brädupplag och fortsätter att blomma! Och mitt upp i alltihopa tycker jag väldigt, väldigt mycket om vårt nya hem.
Lämna ett svar