Kayseri
Första intrycket var, trots rummets elegans, att det luktade rök och mögel. Utsikten mot baksidan var ful. Jag somnade och vaknade vid soluppgången av att böneutroparen mötte mig genom mitt öppna fönster och jag kände att jag var i en annan värld. Frukosten var vacker. Färska frukter, många frön och nötter, fikon, honung drypande direkt från sin ”bivägg” (vad det nu heter?), getostar och tretton sorters oliver. En kock stod och stekte färska ägg eller spicy omeletter efter individuella önskemål. OCH, kvällens goda middag med olika spännande rätter var totalt alkoholfri och inramades av kammarorkester och blandad kör, som sjöng nyskriven musik inspirerad av de olika världreligionerna.
13 sorters oliver till frukost
Men vad gjorde jag i Kayseri? Det var möte om bland annat kunskap och demokratiutveckling. Vilka kunskaper är nödvändiga för att människorna, som bor i Europarådets alla fyrtiosju länder, ska kunna delta aktivt i demokratiutvecklingen i sitt land? Självklart är det läsa, räkna och skriva, men sen då? Det kan vara förmåga att lära nytt, förmåga att värdera information, digital kunskap, förmåga att ta ansvar för sin kropp och hälsa, förståelse för andra kulturer och förmågan att ta till sig det konstnärer, författare och musiker förmedlar – eller utöva något sådant själv. Det var sådant vi talade om i Kayseri.
Sedan var det ett seminatium om hur Turkiet tar hand om sitt rika kulturarv, sina historiska städer. Hur gör man dem tillgängliga för turister, hur gör man dem ekologiskt hållbara? Och hur gör man för att engagera lokalbefolkningen, som är de som bor här och som kan tjäna sina pengar på varor och tjänster. Vi slutade med ett studiebesök i Cappadocia. Det är ett kulturarv och en hisnande upplevelse. Det ser ut som en sagovärld, en blandning av gotländska raukar och klippiga bergen. Det är sagolika bergsformationer med små gluggar som en gång, på Kristi tid, utgjorde kyrkor, kloster och boningshus. Jag hade ingen aning om att detta fanns …
Ett kloster i fyra våningar i Cappadocia
Gud vilka härliga bilder! Och vad spännande att få åka på sånna jobb-möten, intressant liksom. Frukosten lät helt underbar! Och jag minns att jag också, när jag var i turkiet, hade svårt för morgonbönen som verkligen skriks ut över staden, tidigt, tidigt.
Vad fint det ser ut. Frukosten lät ju fantastisk.
Cool. Ser vackert ut.
Gjorde du inte som jag och åt turkisk råbiff? 🙂 I Istanbul kände man sig ibland som i västvärlden men så gick man runt hörnet och såg andra hus eller hörde ett böneutrop, så kändes det mellanöstern.
Ser underbart ut. Och verkar ha varit en spännande vistelse! Ser fram emot att få höra mer sen!