Är det du …

Höststig i Orsa

Idag är det Harriet Löwenhjelms röst som talar.

Är det du, är det du, allra käresta barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågade jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käresta lilla barn,
så väl att du kom ändå.

Ett svar till “Är det du …”

  1. Johanna skriver:

    Vilken otroligt fin dikt på en så passande dag. Grattis!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *