I slutet av januari i år hade 2.185 fritidspolitiker hoppat av sedan valet 2014. Alltfler lämnar, mest kvinnor. Gapet mellan drivkraften och verkligheten blir för stort. Att vara politiker är tufft. Hur ska man förena det politiska engagemanget med privatliv och arbetsliv, politiska möten med hämtning på förskolan och samtidigt sköta jobbet? Tiden jagar och plötsligt känner man sig otillräcklig överallt. Frågor mal i huvudet: vad ville jag och hur ska jag göra för att inte gå sönder.
Jag trodde ju att jag skulle kunna påverka. Och hur gör jag det när jag sitter med två kilos handlingar inför fullmäktigemötet och vill kunna allt, förstå allt och dessutom göra skillnad?
Väldigt ofta känner jag mig ensam om dessa tankar. Vilka frågor kan jag ställa och till vem? Vad är ok och vad är inte? Ja, hur ska jag helt enkelt göra för att utveckla mig själv när jag håller på att kvävas av krav och otillräcklighet.
När jag lämnade mitt aktiva politiska liv skrev jag Politikerrollen, mänskligt hållbar? Det är en arbetsbok. Den har inte alla svaren, men den manar till reflektion och samtal. Både med sig själv och i grupp. Allra bäst fungerar den i dialog med andra, helst när ledaren i gruppen tar initiativ till samtal och driver det framåt.
Det finns några exemplar kvar i lager för den som är intresserad, kolla under fliken Böcker, Politikerrollen – mänskligt hållbar?
Senaste kommentarer