<img class="aligncenter size-full wp-image-7852" src="http://www.annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne.jpg" alt="Hollviken Skne" width="800" height="800" srcset="https://annbeskow propecia pills.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne.jpg 800w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-150×150.jpg 150w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-300×300.jpg 300w, https://annbeskow.se/wp-content/uploads/2016/04/Hollviken-Skne-176×176.jpg 176w” sizes=”(max-width: 800px) 100vw, 800px” /> Höllviken Skåne.
Jag umgås med tre olika språk.
Det första: Fördjupat mig i textproduktion riktad till äldreomsorgens personal. Hur kan man vara professionell och samtidigt empatisk? Hur ska man hinna och hur känner man att man gör rätt insatser för att stödja de äldre till ett värdigt liv? Vem bestämmer vad man ska göra på jobbet? Min samtalspartner kring dessa livsviktiga frågor är i mångt min motsats. Det stimulerar mig och väcker nya tankar, både sådana jag tänkt förut men glömt bort och alldeles nya tankar.
Det andra: En helt annan text i mitt huvud och mitt hjärta. Vår roman som nu är på lektörsgenomgång. Två röster som ska mötas och särskiljas, min medskrivares och min. Ordslingor på egna stigar men ändå i takt. Orden är våra följeslagare och våra broar. Väcker känslor i nya dimensioner, lager jag ofta eller sällan besöker.
Det tredje: Havets språk. Förr gillade jag bara skogen och de mörka sjöarnas rop. Tyckte det blåste för mycket vid havens stränder. Nu fyller de rullande vågorna mig med ny luft och väcker ett öga som vågar se ända bort till evigheten.
Västergarn Gotland
Senaste kommentarer