Sent igår kväll skedde ett stort och allvarligt sprängattentat i Malmö. Kändes plötsligt som att min inlägg nedan inte är relevant längre. Jag beskriver en liten del av Malmö, en del som utesluter de stora samhällsproblem som Malmö har. Men efter att ha tänkt en stund vill jag inte avstå. Jag ger en snabb bild av det fina i Malmö som jag mötte. Malmö – liksom alla andra platser på jorden – har många olika sidor.
Vi åkte till Malmö några dagar. Att nosa på en ”ny stad” gillar vi. Vi lyssnade till Mozarts Requiem, vi såg Marias väg på bio (en film som berörde och grep tag i mig), vi åt på italiensk restaurang, fikade på Ambrosia, vi gick på Malmö Konstmuseum, Konsthallen och Moderna muséet och vi pratade mycket med varandra.
Vad vi verkligen också gjorde, var att gå. Gå, gå, gå! Stadsplanering, byggnader, parker, offentliga rum lockar. Se hur gammalt möter nytt, hur traditionellt möter funktionellt, hur olika generationer tar plats är spännande och fantasieggande. Jag får en kick av det och just nu gillar jag Malmö, mycket. Ovan: Malmös Casino.
Malmös Konstmuseum.
Affisch på Malmö Konstmuseum från 1918.
Intill Västra hamnen ligger ett stort grönt fält där hundar och människor springer, går och leker med havsvinden rakt i ansiktet.
Nedan några bilder från Västra hamnen, havsnära och fräckt.
Plötsligt blev himlen blygrå.
Innan tåget lämnade mot Göteborg tog vi en promenad i isande vindar i Pildammsparken.
Tack Malmö för den här gången!
Senaste kommentarer