Vad är det som är så märkvärdigt med en bokmässa?

Vi som gillar det får det att låta som världens mest underbara tillstånd att få segla runt bland böcker, böcker och åter böcker. Låta sig inspireras och kanske också inspirera andra.
Men det finns andra sidor. Det är svettigt, det är trångt, det är stökigt och ett ständigt brusande ljud där röster från olika världar försöker överrösta varandra. Dessutom finns det en massa annat som inte är böcker. Leksaker, foto, papper, musik, stand-up … så här efteråt går jag omkring med förhöjda ringsignaler i båda mina öron.
Jag flyttade in på bok- och Biblioteksmässan i fyra dagar. Drog på mig stödstrumpor, tog med en vattenflaska och byggde överlevnadsstrategier. Efter några år har jag lärt mig vad jag behöver. Planera vad jag verkligen helst vill lyssna på, alltid ha karta i fickan och utöka mitt hitta-revir successivt, äta regelbundet. Men det kanske allra viktigaste är att jag måste dra mig undan från alla människorna med jämna mellanrum. Sätta mig i en vrå och bara tänka och andas djupt.

I år trillade jag bara dit en av dagarna. Lät suget ta överhanden redan vid tiotiden på förmiddagen. Mitt beroendedrag fick fritt spelrum och framåt eftermiddagen är det bara en enda sak som skymmer sikten för allt annat. Godisskålarna! Var finns de bästa kolorna, en sväng till sega dalahästarna en gång till, inte en sån igen, den svider på tungan … men det var bara en dag. Alla de andra uppskattade jag äpplen, nötter, mandlar och vatten …
Seminarietitlar som jag gillade: Vägen in i skogen var överväldigande enkel, Vad gör det nya livet med vår inre, uråldriga natur? Och: Att skriva om det allra mest personliga.
Författare som jag gillar att lyssna på: Sara Stridsberg, Owe Wiktröm, Klara Zimmergren, Lena Andersson, Tony Samuelsson.
Årets debutant som jag hittade: Daniel Wångsten med romanen ”oavsett vad”.
Årets fynd: David Grossman med ”Fallen ur tiden”. Har inte läst den ännu, men känner mig så förväntansfull när jag håller den i handen.
Ett citat av Hjalmar Söderberg får beskriva min grundläggande känsla när jag vandrade runt på den älskade bokmässan:
”Jag har burit min ensamhet med mig i människovimlet som snigeln sitt hus.”