Här kommer några sporadiska intryck och tankar min första höstdagsmorgon. Det var igår, 8 grader, 0,7 mm regn, 7 meter vind i sekunden.
Lyssnar nyheter med ett halvt öra, letar regnbyxor, äter frukost.
Politiska intresset ökar. Fler svenskar än någonsin är intresserad av vice andre talmansposten. Valet som nyss var rev upp känslor, känslor väcker engagemang. När politiken är förpackad i siffror och statistiska staplar somnar vi. När det är känslor vaknar vi. Så var det i Skottland också. Skottland självständigt eller inte? Nästan alla röstade.
Ut i regnet, långpromenad till simhallen. Passerar min gamla skola på Vasagatan, där jag hoppade 153 cm i höjd i ett hörn av skolgården när alla hade gått in. Jag tror inte jag berättade det för någon just då, men jag glömmer det aldrig.
Just här krockade jag för första och enda gången i mitt liv. Det var en lätt touch mot en annan bil, Johan satt i passagerarstolen, vi hade träffats två dagar tidigare och jag var nervös, det var 1968.
Studenter ilar in i nybyggda kunskapssalar. Blivande ekonomer, socionomer och en massa andra kompetenser som behövs. Gillar måndagsmorgonrushen. Plötsligt ser jag en mycket välbekant figur komma mot mig på trottoaren. Vi har båda en mobil i handen. Vi låter oss inte störas i våra prataktiviteter när vi ger varandra en kram och hastar vidare. Det är min son.
I slutet av veckan är det Bokmässan alla dagar, jag bara älskar det. Och på onsdag börjar Bonde söker fru …
Ett program om medberoende anhörig till missbrukare börjar också. Det är viktigt! Vad sa de i morse? 25% av alla barn till missbrukande föräldrar får stöd av samhället. Innebär att 75% lämnas ensamma med sin sorg rädsla och uppgivenhet med föräldrar som sätter sig i tillstånd som gör att det inte förmår vara den vuxna som ska ge den trygghet som alla barn behöver. Först väntar vi tills ”det märks på barnet”, sedan ger vi stöd. Kanske.
Världen brinner, vem ska ta hand om barnen?
Nu är jag framme vid simhallen.
Senaste kommentarer